Små gröna gubbar

Igår på jobbet hade vi utbildning i Reklamation och allt vad det innebär. Under den 1 timmes långa utbildningen berättade mannen som höll i det hela om en sann historia som hände för länge sen.

Det var en förtvivlad man som ringt till företaget flera gånger och beklagat sig över att det hoppade ut små gröna gubbar ur hans telefon. Alla han pratade med sa "att det var inte möjligt. Små gröna gubbar kan inte hoppa ut ur din telefon." Han ringde runt till allt högre chefer i hierarkin, men alla svarade samma sak. Utom en av cheferna, han sa att åtminstone ur deras företags telefoner kan det i alla fall inte hoppa ut några gröna gubbar ur.

Till slut hamnade den förtvivlade mannen hos chefen, Göran, för Reklamations avdelningen.
Göran förstod att denna mannen hade pratat många inom företaget men fått samma svar och det skulle inte hjälpa honom om han själv sa samma sak. Han föreslog därför att han skulle komma hem till kunden och titta på hans telefon! Kunden blev alldeles tyst...
- Ska du komma hem till mig!?!
- Ja, så får jag ta en titt på telefonen
- Okej, men det måste vara om 14 dagar, kl. 11:30.
Detta var kunden mycket bestämd på. Göran var både fundersam och lite orolig över vad han gett sig in på. Han visste ju hur psyksjuka var; ofräscha, luktade illa, bodde i en håla, var galna och helt enkelt inte att leka med.

Dagen kom då han skulle besöka kunden. Adressen var i ett trevligt litet villa-område, kunden bodde i ett litet radhus. Göran ringde på dörren och en liten proper man öppnade dörren. Det stämde inte alls in på hans förutfattade bild. Han tog ett djupt andetag och klev in hos kunden.

När han stod i hallen var han inställd på att detta var hans sista dag i livet. Han hade levt ett bra liv, ett roligt jobb med bra lön. För det var ju självklart att kunden skulle döda honom, på ett sätt eller annat...! Psyksjuka gör ju så.

Göran befann sig i ett av dom vackraste hemmen han någonsin sett! Kunden var en ensam man som spenderade all sin tid och sina pengar på sitt hem, och det syntes.
Inställd på sitt ärende tänkte Göran ta en titt på telefonen men kunden bad honom att vänta lite...
- Först ska vi äta!
Jaha, tänkte Göran. Det är så han ska döda mig, genom att förgifta min mat...!

Kunden hade lagt enorm möda och tid och laga en 4 rätters middag till Göran. Det var en av dom godaste måltiderna han någonsin ätit. Det spelade nästan ingen roll att maten var förgiftad, den var så god.

Efter maten föreslog kunden kaffe och kaka. Göran som vid det här laget var proppmätt, försökte snällt tacka nej, men kunden envisades! Göran blev än en gång imponerad, kunden hade bakat sju sorters kakor av både hårda och mjuka sorter...!
För att dra ut på tiden och kunna smälta maten föreslog Göran att han skulle titta på telefonen medan kunden dukade ut middagen och in med kaffet, vilket gick bra.

Göran gick till kundens telefon, han hade en enda i hela huset. En gammal telefon med fingerskiva. Han förstod att han var tvungen att göra mer än att bara titta på den så han lyfte av skrovet och tittade i telefonen. Kunden såg med förskräckt min och försvann ut i köket. Troligen var han rädd för att gubbarna skulle komma fram igen.
Som han anat hittade han inget fel på telefonen, men kände ändå att var tvungen att säga nånting till kunden... En snilleblixt dök upp!
- Nu har jag lagat din telefon
- Har du...?
- Ja, nu kommer det inte komma några fler gröna gubbar!
- Jasså?
- Ja du ser, det var en lucka öppen i telefonen som gubbar kom igenom, men den har jag stängt nu. Så nu kan inte gubbarna komma ut längre!
- Det var det jag visste, och ingen ville lyssna på mig...!

Detta var 20 år sedan och Göran och kunden har än i dag tät kontakt. Kunden är en helt vanlig, normal och intelligent man, fast med några få problem. Bla så har läkarna opererat in en mikrofon i gallblåsan på honom...