Lördag kväll. Johan åkte till jobbet för kanske en timme sen och jag ska snart lägga Linnéa när telefonen plötsligt ringer. Jag svarar och det är Gunhild som trodde hon ringt till Johanna.
Annemai, Janne, Johanna och Anders har under dagen varit och hälsat på Åke och Gunhild.
Åke är inlagd på sjukhus då han bland annat har Kol. Åke verkade medtagen och sjuk men ändå pigg. Sällskapet lämnade Gunhild hemma på eftermiddagen och åkte sakta hemåt.
Gunhild berättar att hon nyligen har kommit hem då telefonen ringde. Det var en av sjuksköterskorna som ringer för att berätta att Åke har dött. Han skulle gå på toaletten och trillade plötsligt ihop, dom vet inte riktigt varför eller vad som orsakat det hela.
Vi visste att han var sjuk och läkarna hade varnat och sagt att han inte hade långt kvar, men att det skulle komma så här plötsligt trodde vi aldrig. Det ironiska är att Åke alltid i hela sitt liv sagt att 'jag dör snart'.
Sista gången jag träffade Åke var på Gunhilds 80-års kalas i Eksjö. Där var han som en gammal man men ändå vid gott humör. Han höll en långt och känslostarkt tal åt sin fru. Många fick våta ögon...
Det jag kommer minnas av Åke är hans enorma och starka hand som han kramade hårt med. Hans berättelser och historier om lumpen och norrland, och för att inte glömma hans rökande. Jag tror han sitter uppe i himlen i sin fåtölj med en handrullad cigarett i ena handen och deras hund Purre vid hans fot. Han sitter där och saknar sin fru Gunhild som han hoppas på att få träffa snart igen...
Jag hoppas du har det bra, Åke, var du nu än är.
Vila frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar